Ja det är ett ordspråk jag aldrig förstått mig på?? Om den nu vore så att man var starkare själv, varför har man då skapat en man och en kvinna, och framför allt varför finns kärlek och känslor???? Det hade ju varit bättre om man kunde reproduktsera sig själv då hade man aldrig behövt stå övergiven när löften som gavs inte infriades??
Ja jag vet jag gnäller men jag har inte föreställt mig mitt liv son ensam och bitter utan jag anser mig nog vara en ganska positiv och glad människa som tror gott om dom flesta.
Har tyvärr blivit mer och mer bitter för varje nytt löfte som bryts och för varje lögn som sägs. Detta är kanske mycket mitt eget fel för att jag är en godtrogen människa och hoppas ALLTID på det bästa och jag har rest mig starkare ur varje nederlag men nu känns det tungt, jag är inte ens i närheten av det liv jag ville ha för mig och mina barn, visst jag har ett bra jobb, härliga människor i min omgivning som ger mig otroligt mycket glädje, mat på bordet, tak över huvudet men om man vill ha mer än det då??
Ja såvida du inte har förbannad tur, född med en guldsked i munnen eller glömmer ditt liv i ett par år för att plugga på universitet eller högskola innan du skaffar familj ja då står du där utan inget, ja inte alla givetvis men se på mig, jag skaffade barn tidigt (20år) gifte mig och fick ytterligare 2 barn innan jag var 30.
Sen tänkte jag nu är det dags för mig att göra det jag vill men icke sa nicke, plugga jo visst med en studie inkomst på 8500 kr och 3 barn att försörja, jaja säger ni nu vad gnäller hon över, hon hade ett val! Ja jag hade ett val jag valde att skaffa barn och familj men jag valde inte att stå själv mot hela världen!! Och det blir jag mer eller mindre straffad för nu.
Sen hur träffar men en man som klarar av att man är självständig och har 3 barn men ändå vill ha en trygghet i livet såsom kärlek, omtanke, respekt, hänsyn eller faktiskt bara en axel att gråta emot ibland eller någon att skratta med?
Ja mina vänner det är inte det lättaste i livet när man inser att det lurar en orm i varje buske för att göra livet surt för dig, är så trött på falska, fega människor som har gjort det till sin livs uppgift att sabba för allt och alla, ja ni som tycker det var ett jävla gnällande ni behöver inte läsa eller ta er till detta men om ni någonsin kommer i denna sitsen så hoppas jag att ni precis som jag är stark (trots allt) psykiskt och fysiskt för tro mig det behövs.
Och lyssna på den som anförtror er något och tro på denna, för om dom säger att dom inte har något så menar dom det verkligen!!
Jag bara hoppas att det som bubblar inom mig, känsla av svek, olycklighet och ensamhet försvinner för annrs kommer jag bli en bitter gammal tant!!
God natt alla, var rädda om varandra!
fredag 13 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Amen gumms . Jag finns om det är till någon tröst . kram marie
SvaraRaderaJag känner lite som du ibland, drömmer om allt man skulle ha, livet man skulle leva krossades och kvar står man med brustet hjärta och känner sig enormt vilsen och undrar varför inte det kan fungera för just mig. Dock tror jag aldrig man ska släppa hoppet och kanske se sig om i livet. Kanske har man utan att själv förstår det lyckats släppa in fel människor. Finns här, bara ring. Många goa kramar
SvaraRadera