Jobb, jobb, jobb....ångest och vin

Ibland undrar jag vad man skulle gjort om man inte haft sitt jobb och......
För jag kan ibland känna mig...ja inte bitter men lite besviken på livet och vad det gett mig, mina barn är klart inte medräknade i detta hade jag inte haft dom hade jag nog varit inspärrad någonstans vid detta laget.

Men jag menar, man utbildar sig och får ett jobb, skaffar pojk/flickvän, barn, bröllop, hund, hus osv men sen då??
Är det meningen att man skall sluta där sen? Eller är det meningen att man ska (som i mitt fall) skilja sig, skaffa eget, hitta en ny kille!?
Eller ska man helt enkelt skita i det?? För det är den enklaste lösningen till att aldrig bli sårad, sviken eller bedragen.

Ja jag säger inte att jag inte klarar mig själv det gör jag i allra högsta grad men till vilket pris? För det är väl så att vi alla drömmer om den rätta, Eller?

Att vara självständig, stark, driftig och på tok för snäll sätter sina spår, jag kan inte bara följa strömmen och tycka allt är ok även om jag vet att det kanske hade varit det bästa för mig eller åtminstone det ända sättet att få behålla min kärlek, men är det värt priset?? Är det inte meningen att man skall leva i samförstånd, respektera sin kära, kompromissa?? Ja jag vet snart varken in eller ut men som tur är så kan jag jobba och slippa tänka för mycket men rätt var det är så infinner tomheten sig och saknaden väller över mig och jag vill bara bort men det går säkert över med tiden men tills dess så förlitar jag mig till jobb och vin.....två lysande kamrater när ångsten slår till.


SAKNAR