Enbart hjärtat mitt får aldrig vila, inte en endaste minut så länge jag lever. Slag efter slag gör den sitt jobb och håller mig vid liv. Det är bara när det krånglar, när det inte slår som det ska, när det gör ont som jag tänker på den muskel som aldrig får vila, aldrig kan koppla av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar