I dessa tider när vänner vins genom smicker, föder sanningen hat.

Trodde det skulle släppa?? Men saknaden har mig i ett fast grepp och verkar inte vilja släppa taget =( Sorgen som jag känner är så bottenlös och oändlig så jag vet inte vad jag skall göra för att ta mig ur det?? Tiden läker alla sår säger dom?? Men kan den verkligen lösa mina?? Tveksamt, livets kärlek kommer bara 1 gång i livet om man har tur, jag har förlorat min.