En berättelse om mitt liv......

Allt började 2005.......
Jag satt på jobbet och in på kontoret kom en kille som jag bara tänkte "wow" en kille precis i min smak!
Vi började umgås en del men jag hade lite oavklarade saker i mitt liv så höll det på kompis nivå.
Våren 2005 fick jag besked om att jag kommit i på högskolan i Halmstad, blev överlycklig och började skolan i Augusti och hösten blev hektisk och jag hade väl inte all tid i världen och då beslutade han sig för att bara sluta höra av sig utan att ge en anledning, jag ringde och smsade men fick inget svar så efter ett tag gav jag upp.

Men mitt hjärta släppte aldrig taget och jag tog tag i saken och försökte få tag i honom igen och lyckades =)Detta var början på många stormiga och passionerade år =/

2007 fick VI erbjudande om att hyra en gård och VI bestämde att det var ett gyllene tillfälle att prova att bo ihop för att senare köpa något eget.
Jag flyttade in i Augusti och han skulle flytta in senare, månaderna gick ov´ch jag frågade har du sagt upp din lägenhet, när flyttar du in?? Han svarade, har jag kanske, vi får se?! Och jag hade inte en tanke på att det INTE skulle bli så =(
(Har i efterhand fått reda på att 2 av mina sk vänner hade sagt till honom att jag var inte att lita på och att jag inte kunde hålla mig till 1 åt gången?!!, med såna vänner behöver man inga ovänner!!!)

Tiden gick och det blev december och jag hade under hela hösten kännt mig lite "konstig" magkatarr och matleda......... 4 december blev det ohållbart och jag blev körd till akuten av Madde.
Det visade sig att jag hade en väldigt allvarlig sjukdom och att jag faktiskt var väldigt nära att stryka med om jag kommit några dagar senare...... tog ett par veckor innan jag fick svar på att jag inte hade en malingn dvs dödlig sjukdom men dock kronisk och obotlig, väldigt stressand, gick ner nästan 20 kg under denna period. När jag blev utskriven en vecka senare hämtade han mig körde hem mig till gården och "dumpade" av mig och körde hem till sin lägenhet och lämnade mig själv.
Fick spendera den julen (oxå) själv! Och nyår!
Fick oxå veta att han tagit tillbaka sin uppsägning på lägenheten för jag inte varit DÄR!!! Jag var ju för fan sjuk!!
Sen började en 4½ års kamp för att få det att bli bra, min ekonomi kördes i botten för det var ju inte meningen att jag skulle stå för hela stället själv, finns ingen som kan klara av el räkningar på 6-7000kr/mån själv och dessutom alla andra räkningar, jag kan oxå säga att när jag blev sjuk hade jag ingen "riktig" inkomst så någon sjukpenning fick jag inte.

Tog tag i skolan men såklart funkade ju inte det, jag kunde inte leva på 9000kr/mån så det vara bara att hoppa av min drömutbildning och söka ett jobb. Blev sedan ganska sjuk igen och behövde opereras, låg inne en vecka då oxå, fanns han där då??? Svaret är nej. Han hade för mycket att gör så det blev ingen tid över till mig.

2008, Jag gjorde allt för denna man, hjälpte han flytta till en annan!!! lägenhet, gick upp på mornarna och körde honom till jobb för att han skulle stanna kvar på kvällen, åkte med honom vart han än ville, ställde alltid upp! För jag ÄLSKAR HONOM!!
Julen spenderade vi fantastiskt nog ihop, fast han var sjuk i influensa.

2009 så gick jag på en rutin undersökning hos gynekologen (hade inte varit på 13 år =/) fick jag reda på att jag hade cancer.....precis vad jag behövde!!
Min mage krånglar, jag rasar i vikt och får ett cancer besked....var var han då???
Jo då satt vi i en taxi eller en traktor 24-7 och hade inte tid för mig.
2 månader efter beskedet blev jag opererad och kom hem efter 3 dagar UTAN besök av honom eller någon annan heller vad det beträffar.

Hösten 2009 var det dags för magen att krångla igen och en ny operation stod på tur, denna utan framgång oxå men blev ändå något bättre och kunde "stå" ut.
Planerade att göra något med Alla våra barn och få det att funka och vi spikade en helg......2 dagar innan så säger han "By the way" så åker jag till spanien på fredag, hade frågat honom om han skulle åka flera veckor innan och då sa han, ska jag åka så blir det med dig.....hmmmmm det blev det inte!
Jobbar som en slav för att få det att gå ihop och frågar om han kan låna ut pengar till mig så jag kan betala elräkningen som var på 7000kr men nä det ville han inte så jag fick låna av en annan. Julen spenderade jag själv!!!

Men JAG ÄLSKAR HONOM FoRTFARANDE!!

2010, börjde kännas som om det kanske skulle bli bra, tills min mage krånglade igen och det var ny operation på gång plus att Nikita skulle ha föl och jag var tvungen att passa på henne när jag var ledig, han precis hem från sjukhuset innan Emzer föddes. Resten av året gick åt att jobba "röven" av mig för att det skulle finnas pengar till räkningar och att överhuvudtaget kunna leva.

På våren 2010 under ytterligare en period när det inte fanns tid att hälsa på eller ställa upp för den man älskar så hade en kompis bekymmer och undrade om han kunde få hyra ett rum av mig ett par veckor, hade ju 160kvm och behövde den extra inkomsten så jag sa att det är väl ok........bara jag som stod på kontraktet!!
NU vaknade han.........krävde att jag skulle slänga ut min inneboende och det gjorde jag samma dag, gick in och sa till honom att tyvärr måste du flytta för jag vill rädda mitt förhållande! I September flyttade han in.................... under hela hösten så var det fortfarande jag som stod för alla räkningar, utom veden den betalade han för, jag stod för jobbandet, tvättandet, städandet osv

Under hösten hände lite saker på hans jobb som gjorde det jobbigt, han vägra prata med mig om det, han läste in sig på kontoret och sov där på golvet med hunden, var ganska nere vilket jag kan förstå men kan inte förstå att man skjuter bort den som älskar honom och försöker hjälpa honom???


2011, Nikita är dräktig igen och ska ha föl under våren och jag blev klart sjuk igen och fick operationstid i Lund i början på April, för jag ville ju följa med till spanien 1 maj, ja inte med honom utan med hästfolk, hade planerat detta länge.
Tyvärr han jag inte hem innan Zirocko föddes utan kom hem dagen efter =( han och en kompis var ute i stallet när det skedde, en av dom få ggr han faktiskt tyckte om att vara där ute, har aldrig bett honom om hjälp för han hade sagt att det var inte hans område! Allt jag bad om fick jag tjata om innan det blev gjort (under alla år var det så).
1 maj åkte jag till spanien, skönt att komma iväg.......väl där nere får jag reda på att HAN åker ner dit med planet vi kommer hem med??!! Har han inte sagt ett ljud om........ SÄGER MAN INTE DET TILL SIN TJEJ?????
Senare under sommaren så så pratar jag med en tjej om att hon kan hjälpa mig med min 2 åring i utbyte mot att stå i mitt stall, kanon tänkte jag (DÅ!!) Dom första 2 månaderna gjorde jag ALLT i stallet för det måste vara jobbigt att vara arbetslös och orka upp till stallet i tid, Han gjorde inget.
Kände under hösten att jag var tvungen att komma bort från det huset, inte honom men han ville ju inte flytta, så jag sökte lägenhet och jag frågade om jag kunde ha hästanra kvar men det gick inte för han kunde inte hjälpa mig för han jobbade så mycket så jag flyttade dom. JA alla utom lilleman som skulle stå kvar som sällskap till en av tjejens hästar och jag behövde inte åka dit varja dag, bra ju?? Eller INTE!! Så fort jag flyttat och var installerad i lägenheten med hans hjälp kändes det bra och jag tänkte att vi kommer att bo ihop igen i något eget......ELLER INTE!
Helt plötsligt blev allt som varit skit innan toppen, FB, internet, hjälpa till med hästarna, fodra, ta in, släppa ut.....allt det där han inte kunde göra för mig??
Och klart jag ifrågasätter.......är det konstigt??
Hur kommer det sig att man kan ställa upp för en som är 20, arbetslös och inte har några som helst förpliktelser förutom sina hästar???? Men inte för en heltids arbetande kvinna som man säger sig älska?? Varför frågar man inte om jag vill komma ut när planerna för kvällen ändras utan bjuder in INACKORDERINGEN (som inte betalar något)på pizza och säger ingenting??
Hur kommer det säg att man helt plötsligt kan acceptera att någon skriver om en på internet och Fb när man uttryckligen har sagt att det inte är ok, eller lägger ut blider från hans kök på hunden och en flaska vin mitt i natten eller skriver skit om mig på sin blogg??? Och rättfärdigar det med att hon inte skrivit om honom??? (vilket hon har) Vad fan är det för svar?? Medans hans flickvän var tvungen att be om lov för att få komma och hälsa på sin häst eller honom, för han vill inte ha väsen??
Jag satte ett ultimatum att hon ska flytta om jag ska komma dit men det är han för feg för att såga eller så tror han verkligen att han har något att hämta hos henne!!??

Hur kan han acceptera att hon styr i hans stall och talar om för mig (som byggt det jävla stallet SJÄLV)vad jag ska ta eller inte ta med mig???
Hur kan man kasta sig så handlöst ur ett förhållande för att göra en "unge" nöjd???
Bättre att kasta ut mig och få ett lugnt liv än att ha ett liv alls??

Ja jag säger det igen, jag fattar inte hur man kan stoppa huvudet i sanden och ljuga om allt så att alla tycker att man är så himla bra, men det kommer väl en dag när han fattar att han blir utnyttjad för han är duktig men han har kanske gått miste om den som älskat honom mest i livet, är det kanske värt jag vet inte?

Sen har han mage att ringa hit och anklaga mig för saker jag INTE gjort bara för det skapar mer problem för honom och kostnader på stallet som han inte har någon inkomst på........... what comes around goes around!!

Ja ni tycker nog jag är korkad men min kärlek för denna man är större än något annat i livet, sorgligt tycker ni nog men, thats it!!



P.s Det finns många bra stunder under alla dessa år men tyvärr kommer dom i skymundan, skriver kanske om dom vid ett annat tillfälle, dom är som sagt ganska svåra att urskilja just nu D.s