Du fick mig att vandra på små rosa moln, men molnen va nog bara till låns... Trodde vi skulle försöka nå land, men förhoppningarna rann lika fort ut som sand... Saker man inte vill ska existera, de är lätt att ta bort och bara radera... Känslorna svallar över mitt hjärta, men inget kan göras åt denna smärta... Det som kunde lindrat är borta med vinden, ska man då bara vända andra kinden? ... Om man inte haft något att dölja, då hade det varit klokt att spara och följa... Nu är det som det är och vet inte vad att göra, mina känslor är alldeles för sköra... Vad jag betyder för dig är det bara du som vet, bevisen kommer förbli din hemlighet...