Moln i sinnet.....

Idag är inte någon bra dag trots skönt höst väder =( Fattar inte varför det ska slå på med full kraft?? Varför är saknaden efter något som är bortom räckhåll så stort? Hur kommer det sig att man kan leva nästan halva sitt liv utan att vara direkt påverkad och så en dag .....PANG.... det slår till med full kraft och vägrar släppa taget! Är det för jag vet att det är ett misstag att det blev såhär, är det för att jag borde veta/vetat bättre eller är det rent av så att jag får vad jag förtjänar?? Jag tycker inte man förtjänar att straffas för att man älskar villkorslöst och på riktigt men tydligen är det någon som tycker det? Gud vet vem för om det finns en högre "makt" så borde den väl ge sig nu?? Jag har väl fått veta att jag lever hela mitt liv och mer därtill?

Kan bara konstatera att älska är ett misstag och det slutar alltid med sorg på ett eller annat vis, jag vet det nu!